17.1.10

ännu, då, nästan

När jag fokuserade dig
ville jag ha något flyktigt, kort och sådan där märklig frihetskänsla;
när allt är som något magiskt lila som skimrar mot purpur och det känns som man kan springa väldigt, väldigt långt,
väldigt länge men jag har ingen åsikt om farten
Du gav mig allt jag pekade på
utan mina fingrar
utan dina ord

1 kommentarer:

Isabelle sa...

"när allt är som något magiskt lila som skimrar mot purpur och det känns som man kan springa väldigt, väldigt långt"
åh så fint!