ur puppan

Bara en gång sträcker sig världen mot dig och du sträcker dig inte efter

i ljuset ett skrik isar du du den varma kärleken

som dock förtroligt söker dig åter

din hud vit som snö

ren från det som komma skall

Men en rodnad har spridit sig över dig

över en liten bit av dig

det har redan börjat

din relation med allt som finns

Du kommer skratta och gråta

och få fina linjer och sådana som du inte vill känna dig vid

som du täcker med ett leende eller foundation

man väljer själv hur man vill hantera det

samt i vilken nyans

Du kommer inte förstå

ibland kommer frustration fylla dig,

rörelserna och ansiktet med ilska

eller en annan gång - tacksamt tar du emot alltets förgänglighet

men ännu är den hy så ren, så ren

med ditt hjärta ännu utan skam,

inte heller fyllt av glädje,

startar du ditt ögonblick i evigheten